Attraktionslagen eller "En olycka kommer sällan ensam".

Det är numera välbekant, att det blir som man tänkt sig. Moderna profeter och framtisforskare drar växlarna långt och menar att allt, absolut allt har med vår utsändande energi att göra. Till exempel, om vi vaknar på fel sida och tänker: "Den här dan kommer inte att bli bra!", så går det oftast också åt skogen med det mesta. Man blir magnetisk både för posetiva och negativa energier utifrån hur man känner och tänker.

Det kan tyckas kravfullt och tungt att bära en sådan insikt, men den goda nyheten är att vi faktiskt inte behöver vara offer för det negativa. Lyckas vi vända våra tankar och känslor till det bättre, kommer liknande energier att attraheras till oss. Jorå, det låter ju fint!

För min egen del, är det väl så där fifty-fifty. Glömmer att göra den där vändningen tills jag står med pannan i kaklet och undrar: "Hur blev det så här nu då?"

"Attraktionslagen" , viskar en liten ängel.

Men ibland är det sannerligen inte lätt. Nu ska ni få höra om min pinsamma dag.

Har några dar känt av astman på grund av kylan och behövt hålla mig hemma. Januari och februari är för många de ekonomiska prövningarnas tid, då uppskjutna skulder från jul och nyår ska betalas. Samt allt annat så klart. Vi freelansare har dessutom alltid mindre jobb dessa månader och med lågkonjunkturen till och med mindre än vanligt.

Därför blev jag väldigt förvånad, när jag på mitt barskrapade bankkonto fann en summa på några tusen som jag inte hade en aning om var pengarna kom ifrån. Jag vågade inte jubla förrän avsändaren var kartlagd. Men det gick inte att hitta vem insättaren var. Så jag såg det helt enkel som en gåva från Gud, och shoppade loss lite saker jag behövde.

I går träffade jag min kompis vars bror jag vigde för en månad sedan. Vi hade trevligt som vanligt och när hon ska gå frågar hon om jag fått pengarna.

-Vilka pengar? undrar jag sanningsenligt.

Jag tar i regel aldrig betalt för kompisars vigslar. Inte heller för kompisars kompisars. Inte heller för kompisars brorsors.

Av min kompis får jag förstå att hon tipsat sin bror att jag är en fattig präst som mer än något annat behövde en slant denna karga månad och enligt henne var det en självklarhet att han betalade. Jaha, var det så det var! Det var från den lyckligt gifta brorsan pengarna kommit! Jag protesterade inte, ville inte, behövde så innerligt dessa pengar. Så jag skrev ett utförligt mejl till brudparet och tackade dem av hela mitt hjärta och själ. Skrev att jag såg pengarna som fallna från himlen. Pennies from heaven, halleluja. Jag tackade kanske lite väl mycket, men men - jag var verklligen glad och förvånad. Jag skulle klara mig månaden ut.

Jag tog lite extra astmamedicin, gick ut och köpte god mat, en bok jag inte behövde och ett par brallor på H&M.

När jag kommer hem, ligger det en gul lapp innanför dörren. Det är Felix´s som varit här och lämnat ett meddelande. Han är Olivers kompis och lite av en bonusson till mig.

Innehållet i meddelandet är följande: "Hej Ma! Jag råkade av misstag sätta in 3 000 kronor på ditt konto. Kan vi fixa det i morgon tror du?"

Ridå!

Vad gör jag nu? Måste i morgon skriva ett nytt mejl till min kompis brorsa och säga: "Jag tar tillbaka mitt tackmejl. Du har inte satt in de pengar som din syrra tvingade dig till. Dåligt! Tyvärr är dom nästan redan slut och jag måste dessutom sätta tillbaka stålarna på Felix konto."

Förutom denna malör har en handfull andra projekt och kärleksaffärer gått åt pipan denna dag.

Jag hatar attraktionslagen!