Till oss som inte är lagom.

Den här bloggen vill jag tillägna med kärlek alla oss som inte är lagom. Olagom helt enkelt. Sådana männsikor som jag själv, en del vänner och ovänner, och Jesus Kristus själv faktiskt.

I alla fall jag, har alltid haft en känsla av utanförskap, av den här anledningen. De som är lagom verkar vara många fler, och överallt. Och de som är lagom har normaliserat sin lagomhet och upphöjt den till allmänhet - och där står vi, vi som inte är lagom och undrar vart vi hör hemma?
Om man är lagom säger man att man ska dricka ett glas vin, och så gör man det. Man äter inte för mycket eller för lite, man är trogen och trofast, höjer sällan rösten. Och man vet vart skåpet ska stå till skillnad från oss, som ofta får höra att "nu har du skitit i det blå skåpet".
Vi som inte är lagon är ohälsosamt uppriktiga mot andra, säger vad vi tycker och tänker och vi blir också djupt sårade när andra tycker vi är burdusa, eftersom vi inte heller är lagom i att ta emot kritik. Vi är alldeles för passionerade, vi älskar ständigt för mycket, och blir av den anledningen mer ratade än de som har koll och kan blanda och ge sina kort väl.
Det går ofta dåligt för oss som inte är lagom. Titta bara på Jesus! Var mänskan tvungen att gå så långt? En stackars martyr, som inte kunde nöja sig med att vägra tillbe Kejaren, utan måste också hävda att han var Guds son. Då får man ju ta sitt kors! Man får stå för konsekvenserna. Man får ta sitt straff.
Och de som brukade vara lagom blev arga, för hans vägran att gå makten till mötes gjorde dem rädda. En liten undran gnagde i somliga: Har han kanske rätt?
- Men korsfäst honom då, om han är så korkad! slutade självrannsakan i hos mobben.
Och så dog han, utan att ha försvarat sig, utan att ha varit lagom en endaste gång. Tack Jesus!
Om Du gick hela vägen i sanning för det mänskliga, det sköra, det sårbara, det trasiga, det bristfälliga, det försvarslösa - då gör jag det också! På engelska heter Långfredagen "Good Friday!". Glad påsk alla, lagomma som olagomma. Glad påsk!