Ja, här kommer ännu en pretto-blogg om Gud.
När jag tänker på de personer som andligt sett har påverkat mig mest, så är det svårt att se någon röd tråd i deras budskap.
De semantiska benämningarna om Gud har varit olika, samfundstillhörighet i många fall obefintligt. Men ändå har det ekat i mitt inre djup och gudsbegreppet alltid klarnat lite mer när jag lyssnat till deras förklaringar.
Jag tror jag vet nu vad det beror på. Det är inte budskapen som sådana som berör, utan om det är en lidande, sökande, passionerad människa som framför orden om det gudomliga, om den andliga upplevelsen. Då påverkas jag djupt. En människa som brottas och kämpar för en sann tro, på en sann Gud blir också en sann människa. Och för en sådan person spelar det nog ingen roll hur hon eller han uttrycker sin gudsuppfattning. Frukten blir ändå god, vilka ord som än används. Det viktiga är männsikans autencitet, hennes "ulmate concern".
"Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd".
Karin Boye
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tänker så här:
SvaraRaderaGud syns inte, märks inte, hörs inte
Men känns.
Ibland väljer jag att inte känna.
När jag vill få kontakt, känns det svårare, för jag har ju en bild av hur det borde vara.
Gud är - för mig - som om mest närvarande när jag har det tungt. Även om det då inte känns så.
Det "roliga" är att jag alltid tror att det är jag som klarar mig ur jobbiga situationer...
Men i perspektiv kan jag se och käna något annat...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera